– Det här är det Amerika vi har försökt gömma, som vi bara hör om genom statistiken. Vi får höra att 40 procent av afroamerikanska kvinnor är överviktiga och där finns också den största gruppen hiv-positiva kvinnor. En tredjedel av de afroamerikanska kvinnorna lever i fattigdom, säger Sapphire, som har gott om exempel på ganska chockerande statistik.

Romanen ”Precious” var hennes sätt att ge kött och blod till statistiken, visa en människa med värdighet bakom de siffror som annars möts med skam och avsmak. Precious är en fiktiv person, men boken är ändå skriven på hennes villkor. Språket är hennes eget tafatta och felstavade, som hon långsamt erövrar när hon hamnar i en alternativ skola, utkastad från sin egen.

Liksom läraren Miss Rain i boken har Sapphire arbetat med att undervisa analfabeter i Harlem. Åren som lärare gav henne en insikt om vilken katastrof skolsystemet har blivit, hur utbredd fattigdomen faktiskt är i USA och vilken misär många lever i.

– En av mina elever, 32 år, hade svårt att hitta barnvakt. När jag frågade hur gammal hennes dotter var svarade hon 20 år. ”Jag fick min pappas barn när jag var tolv, hon är handikappad” berättade hon, öppet för hela klassen. Jag hade aldrig hört någon säga något liknande. Jag minns hur syret liksom försvann, jag fick svårt att andas.

När luften väl återvänt låg en känsla kvar i magen och skavde.

– Det här var flickor som i förtroende vågat blotta sig – hur många måste inte de vara som aldrig vågar berätta?

Sapphire är i Stockholm inför filmpremiären av ”Precious”, för att sedan resa vidare till Norge och Skavlans tv-show. Hennes bok har tveklöst fått ett andra liv med filmatiseringen och översätts nu till en rad nya språk. Vis av erfarenheten har Sapphire bestämt sig för att den här gången ska hon ta alla tillfällen som ges och våga se sig själv som författare.

– Snart kommer en roman ut som jag inte lyckats få publicerad tidigare och jag hoppas nå fler med mina dikter också.

När ”Precious” gavs ut 1996 vågade hon aldrig riktigt tro på framgången. I stället fortsatte hon undervisa och skrev på ledig tid.

– Jag kallade mig aldrig författare, i stället sade jag att jag hade fått en bok utgiven.

Elin Viksten/TT Spektra 2010-01-28